Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPINAL spina4l, adj.; adv. -T.
anat. som hör till l. avser ryggraden l. ryggmärgen, ryggrads- l. ryggmärgs-. Den cerebrala och spinala nervverksamheten. Hygiea 1843, s. 258. Progressiv spinal muskelatrofi. Hofsten Ärftl. 2: 238 (1931).
-APOPLEXI. blödning i ryggmärgen l. dess hinnor, ryggmärgsblödning, hematomyeli. Ekbohrn (1904). Lindskog o. Zetterberg (1981). —
-GANGLIE l. -GANGLION. i bakre rot hos ryggmärgsnerv befintlig ganglie, ryggmärgsganglie. Fries ÅrsbVetA 1833, s. 84.
-MENINGIT. (numera mindre br.) inflammation i ryggmärgshinnorna. Tholander Ordl. (1872). Wretlind Läk. 10: 154 (1902). —
-NEURASTENI. (föga br.) neurasteni som väsentligen yttrar sig i ryggmärgssymtom; jfr -irritation. Sundberg (1926). —
-PARALYS. ryggmärgsförlamning, spinalparalysi; äv. i uttr. spastisk l. hereditär (spastisk) spinalparalys, med kramper förenat ärftligt ryggmärgslidande. Hygiea 1894, 2: 158 (: spastisk). Lindskog o. Zetterberg (1981). —
-PARALYSI. ryggmärgsförlamning; äv. i uttr. spastisk spinalparalysi, spastisk spinalparalys. Sundberg (1926). Hofsten Ärftl. 2: 238 (1931: spastisk). Lindskog o. Zetterberg (1981). —
-SYSTEM. (numera föga br.) om ryggmärgen o. de därifrån utgående nerverna. NF 15: 250 (1890). Ekbohrn (1904). —
Spalt S 9684 band 29, 1984