Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPINAL spina4l, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. spinal; av senlat. spinalis, till spina, ryggrad (se SPINA, sbst.1). — Jfr CEREBROSPINAL]
anat. som hör till l. avser ryggraden l. ryggmärgen, ryggrads- l. ryggmärgs-. Den cerebrala och spinala nervverksamheten. Hygiea 1843, s. 258. Progressiv spinal muskelatrofi. Hofsten Ärftl. 2: 238 (1931).
Ssgr (anat.) [i allm. med motsvarigheter i t. o. eng.]: SPINAL-AFFEKTION. ryggmärgsaffektion. Tholander Ordl. (1872).
-ANESTESI. ryggmärgsanestesi. 2NF 14: 493 (1910).
-APOPLEXI. blödning i ryggmärgen l. dess hinnor, ryggmärgsblödning, hematomyeli. Ekbohrn (1904). Lindskog o. Zetterberg (1981).
-FÖRLAMNING. ryggmärgsförlamning. Wretlind Läk. 10: 174 (1902).
-GANGLIE l. -GANGLION. i bakre rot hos ryggmärgsnerv befintlig ganglie, ryggmärgsganglie. Fries ÅrsbVetA 1833, s. 84.
Ssg: spinalganglie-cell. Broman Männ. 1: 109 (1925).
-IRRITATION. (†) = -neurasteni. AsscF 3: 340 (1849, 1852).
-KANAL. ryggradskanal. SvLäkT 1935, s. 1540.
-MENINGIT. (numera mindre br.) inflammation i ryggmärgshinnorna. Tholander Ordl. (1872). Wretlind Läk. 10: 154 (1902).
-NERV. ryggmärgsnerv. Dalman ÅrsbVetA 1825, s. 466.
Ssg (numera bl. tillf.): spinalnerv(s)-rot. ryggmärgsrot. Fries ÅrsbVetA 1832, s. 131.
-NEURASTENI. (föga br.) neurasteni som väsentligen yttrar sig i ryggmärgssymtom; jfr -irritation. Sundberg (1926).
-NEUROS. (†) = -neurasteni. Tholander Ordl. (1872).
-PARALYS. ryggmärgsförlamning, spinalparalysi; äv. i uttr. spastisk l. hereditär (spastisk) spinalparalys, med kramper förenat ärftligt ryggmärgslidande. Hygiea 1894, 2: 158 (: spastisk). Lindskog o. Zetterberg (1981).
-PARALYSI. ryggmärgsförlamning; äv. i uttr. spastisk spinalparalysi, spastisk spinalparalys. Sundberg (1926). Hofsten Ärftl. 2: 238 (1931: spastisk). Lindskog o. Zetterberg (1981).
-PUNKTION. lumbalpunktion. 2SvUppslB (1953).
-ROT. ryggmärgsrot; jfr -nerv-rot. Bergstrand SvLäkS 308 (1958).
-SJUKDOM~02 l. ~20. ryggmärgs- l. ryggradssjukdom. NordMed. 1965, s. 1380.
-SYSTEM. (numera föga br.) om ryggmärgen o. de därifrån utgående nerverna. NF 15: 250 (1890). Ekbohrn (1904).
-TUMÖR. ryggmärgstumör. NordMed. 1965, s. 1381.
-VÄTSKA. ryggmärgsvätska, cerebrospinalvätska. 2SvLäkSH 8: 161 (1854).

 

Spalt S 9684 band 29, 1984

Webbansvarig