| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPINGA spiŋ3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (TIdr. osv.) ((†) -ar Månsson Ört. 334 (1628: Beenspingar); -er Månsson Åderlåt. 106 (1642)).
(i vissa trakter) (liten l. kort) trästicka; splitter l. flisa o. d.; jfr SPINGRA. At vthdraga Jern och Spinger aff Såår. Månsson Åderlåt. 106 (1642). Hvarje led (av ett metspö) består af sex sammanfogade spingor af bambu. TIdr. 1882, s. 195. LoW (1911).
Ssgr, se spinga, v. ssgr.
Spalt S 9699 band 29, 1984