Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPINGRA, f.; anträffat bl. i pl. -ar (Månsson Ört. 254 (1642: beenspingrar)) l. -er (Månsson Ört. 172 (1628)) l. -or (Månsson Ört. 222 (1628), Linné).
Etymologi
[sv. dial. spingra; till sv. dial. spingra, splittra, avledn. av SPINGA, v.]
(†) sticka l. splitter (av trä l. ben o. d.); jfr SPINGA, sbst. Krasse vtdragher Torn och spingror .. aff kiötet. Månsson Ört. 222 (1628). Linné Örtabok 34 (1725). jfr: Vthtaga Beenspingrar aff såår. Månsson Ört. 254 (1642).

 

Spalt S 9700 band 29, 1984

Webbansvarig