Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPITTING spit3iŋ2, r.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) spitting; av ry. sbiten’, till sbit’, blanda, vispa, av prefixet s-, samman, o. bit’, slå, besläktat med fht. bīhal, bita, gr. φιτρός, trädstam, ir. benim, snitt, slag]
(i Finl., förr) (rysk) dryck bestående av kokt vatten, honung o. kryddor, sbiten; äv. i utvidgad anv., om sprit; jfr SPITJE. Wallin Bref 27 (1841). Närmast intill estraden hade man uppfört ett brädskjul i och för servering af spitting, te, glödgadt vin och andra värmande varor. Ahrenberg Hih. 71 (1889). Krokig som en fällknif hade han bjudit på tobak och spitting. Dens. Öst. 7 (1890). Spittingen brukar jag .. köra in på förmiddagarna. Då sover tulln. Niska Äv. 135 (1931).

 

Spalt S 9842 band 29, 1985

Webbansvarig