Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPJÄTE spjä3te2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. spjäte; sannol. (med dialektal ljudutveckling) till stammen i SPETT, sbst.2 (jfr Levander Dalm. 1: 267 (1925))]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snibb, spets. I Älvdalen buro brudgummar ett särskilt halsärmkläde av blekt lärft. Det var köpt, men spjätarna, som skulle hänga ned på båda sidor framtill, krusades (broderades) hemma. Odstedt FolkdrDal. 463 (1953).

 

Spalt S 9874 band 29, 1985

Webbansvarig