Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPLITTA split3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. splitta; jfr d. (dial.) splitte, lt. splette, kluvet trästycke o. d.; till SPLITT, sbst.3 — Jfr SPLITTA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SPLITT, sbst.3 4. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 136 (1923). jfr: Garnsplitta, på västkusten vanlig benämning på träklyka, på vilken garn hängas upp efter torkning. SvFiskelex. 185 (1955).

 

Spalt S 9886 band 29, 1985

Webbansvarig