Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPO, v.; utom i inf. anträffat bl. i pr. sg. -r.
Ordformer
(äv. spoo)
Etymologi
[sv. dial. spo sig (Spegel (1712)); liksom d. spo sig av lt. sik spoen l. spoden (mlt. sik spōden), av fsax. spōdian, främja, motsv. fht. sih spuoten (t. sich sputen), feng. spēdon, ha framgång (eng. speed, ha framgång, påskynda), till fsax. spōd, framgång, resp. fht. spuot, snabbhet, feng. spēd, framgång, besläktat med lat. spatium, mellanrum (se SPATIUM), kyrkslav. spěti, ha framgång, spěšiti, skynda, o. lit. spěti, vara snabb nog. — Jfr SPEED, SPOV]
(†) refl.: skynda sig Lind (1749).
Särsk. förb.: SPO SIG UNDAN. (†) skynda sig undan. Lælius Bünting Res. 1: 249 (1588).

 

Spalt S 9896 band 29, 1985

Webbansvarig