Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPOL spω4l, sbst.1, r. l. m. l. f. (IErici Colerus 1: 67 (c. 1645), Modin GTåsjö 205 (1916)) l. n. (3Mos. 11: 9 (Bib. 1541), Cannelin (1939)); best. -en, äv. -n, resp. -et; pl. -ar (IErici Colerus 1: 67 (c. 1645), Meurman (1847)) resp. = (3Mos. 11: 9 (Bib. 1541), Cannelin (1939)) ((†) -or IErici Colerus 1: 22 (c. 1645)); l. SPÅR spå4r, sbst.1, l. SPORR spor4, sbst.1, l. SPOR spω4r, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (HovförtärSthm 1707 A, s. 1570 (: Sporrar; i bet. 3), SvMerc. 1: 456 (1756: Sporrar; i bet. 3)) ((†) -or HovförtärSthm 1726, s. 2682 (: Sporor; i bet. 3), Orrelius (1797: spårror; i bet. 3)); förr äv. SPORD, r. l. m. l. f.; pl. -ar (möjl. äv. att hänföra till sg. sporde, BoupptSthm 1683, s. 564 b, Bil. (1678; i bet. 3), 2VittAH 26: 330 (1868, 1869; i bet. 1)) l. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. sporde l. sporda, TullbSthm 6/11 1573 (: spord(er); i bet. 3), Därs. 30/9 1581 (i bet. 3), BoupptSthm 1671, s. 924, Bil. (i bet. 3)); i bet. 3 förr äv. SPORDE, r. l. m.; pl. -ar (se ovan) l. -er (se ovan); i bet. 3 o. 4 förr äv. SPORDA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (OxBr. 11: 798 (1640), Weste FörslSAOB (c. 1817)) l. -er (se ovan); i bet. 3 förr äv. SPURDER l. SPORDROR, pl., l. SPORDAN l. SPORDON l. SPORTEN l. SPORN l. SPURREN, sbst.
Ordformer
(spol (-oo-) 1541—1939. spor c. 1750—1770. spord c. 1755—1850. sporda 1640 (: spordor, pl.)—1852. spordan 1637. spordar, pl. 1678—1869. sporde 1687. sporder, pl. 1573 (: spord(er)), 1581—1671. spordon 1614. spordror, pl. 1773. sporn 1640. sporor, pl. 1726. sporr 1707 (: Sporrar, pl.), c. 1750—1756 (: Sporrar, pl.). sporten 1640. spurder, pl. 1645—1653. spurren 1637. spår c. 1710—1765. spårda 1734 (: spårdor, pl.)—c. 1817. spårder, pl. 1667. spårdror, pl. 1755. spårror, pl. 1797. spårta 1687 (: Spårtor, pl.))
Etymologi
[fsv. sporþer, m., stjärt l. (i ssgn fiska spordher) fena, sv. dial. spord, spol (med tjockt 1), spår, spårr, spör (med grumligt ö-ljud), m. l. f., stjärt, fena, spola, m., brygghuvud; jfr ä. d. sporder, sporer, pl. (i bet. 3), fvn. sporðr, m., nor. dial. spord, spol, spor, m., mlt. sporden, sporten, pl. (i bet. 3), lt. spurden, spurten, spurren, pl. (i bet. 3), mht. o. t. dial. sporte, m., svans, stjärt; besläktat med nor. dial. sprala, sprattla, o. gr. σπυρϑίζω, sprattlar; formerna sporr o. spår beror åtminstone delvis (i bet. 2 slutet) på anslutning till GORR resp. GÅR, sbst.1 (se GORR); de i bet. 3 (o. 4) uppträdande formerna sporde, sporda, sporten, sporn o. spurren är sannol. lån från lt.; de i bet. 3 uppträdande formerna spordan o. spordon är sannol. lån från ett lt. sporden, där -en uppfattats ss. ett vårdslöst uttal av -an resp. -on; formen spordror sannol. ombildning av spordor gm anslutning till flundror (pl. av FLUNDRA). — Jfr SPEREL, SPJOL, SPORFISK, SPÅR, sbst.4]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stjärt (på fisk l. säl l. val l. orm l. kräftdjur); äv. om bävers svans. (Sälarna) hafwa 4 fötter .. 2 fram wid bröstet .. och 2 st. längre, rät bak wid spolen. Broman Glys. 3: 558 (c. 1740). 2VittAH 26: 330 (1868, 1869; i fråga om avbildning av orm). Munsterhjelm NIsh. 19 (1911; i fråga om näbbval). Fatab. 1913, s. 106 (i fråga om lax; från Ångermanl.). Modin GTåsjö 205 (1916; i fråga om bäver).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fena (se d. o. 3); särsk. om ryggfena. Alt thet som spool och fiäll haffuer j flodher, j Haffuena, och j beckiom, thet skolen j äta. 3Mos. 11: 9 (Bib. 1541; Luther: flosfedern, Vulg.: pinnulas; Bib. 1917: fenor). Spol .. (dvs.) Ryggfena på en fisk. Säjs helst om styfva ryggfenor. Weste FörslSAOB (c. 1817). Cannelin (1939). — jfr RYGG-SPOL. — särsk. (i formen spor l. sporr l. spår) i förb. med gorr l. går, särsk. dels i uttr. (äta l. steka ngt o. d.) med gorr och sporr l. går och spår, (äta l. steka ngt osv.) med inälvor o. fenor (äv. i utvidgad anv.: hel o. hållen), dels i uttr. gorr eller sporr l. går eller spår i nekad l. därmed jämförlig sats, i utvidgad anv.: det minsta, något alls. (Katten) plär osz (dvs. mössen) efterwachta. / Han tig, och mig, och all wår slägt, med hud och hår, / Så leker med at ei spörs efter går ell’ spår. Kolmodin QvSp. 1: 127 (c. 1710, 1732). Fisk eller fogel .. stekes med gårr och sporr; detta skjer mäst med abbor och kramsfogel. Linné Diet. 2: 140 (c. 1750). (Fisken) åts med går och spår. SvSaml. 5: 250 (1765).
3) (†) om torkade stycken (bl. a. av stjärt och fenor) av fisk; dels koll. l. ss. ämnesnamn, dels i pl.; jfr SPORFISK. TullbSthm 6/11 1573. 12 lb: Sporde. BoupptSthm 1687, s. 371 b. At Luta Spårdror, Flundror, och Hwitling. Warg 313 (1755; rubrik). Weste FörslSAOB 572 (c. 1817).
4) (i formen sporda) (†) fisken Clupea sprattus Lin., skarpsill, vassbuk. Möller (1790). ÖoL (1852).
Ssgr (till 1; †): SPOL-FENA. stjärtfena. VetAH 1751, s. 96. —
-FOT. hos kräftdjur: extremitet som sitter på stjärtpartiet. VetAH 1783, s. 161.

 

Spalt S 9897 band 29, 1985

Webbansvarig