Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRATTLA, v.2
(†) spraka l. braka. Alt war (här i vulkankratern) brinnande och liust som Eeld, och sågh iagh nästan för migh ett öpet Helfwete, hwar i intet annat feeltes än dieflarnas Närwarelse. Iagh hörde ett förskräckeligit Spratlande och knarkande. RelCur. 155 (1682).
Spalt S 10009 band 29, 1985