Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPREKA spre3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. spreka; sannol. i avljudsförh. till SPRIKA, v.2; möjl. dock ombildning av SPRIKA, v.2 under påverkan av SPRETA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spreta (se SPRETA, v. 2); jfr SPRIKA, v.2 De aflöfvade träden sprekade i den tunga luften med våta svarta grenar. Smith Rönnerkr. 317 (1912).

 

Spalt S 10012 band 29, 1985

Webbansvarig