Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRINGFÄLT, m. (Topelius Vint. II. 1: 49 (1850, 1881)) l. n. (Nordforss (1805)); pl. (ss. m.) -ar.
Ordformer
(äv. skrivet -felt)
Etymologi
[sv. dial. springfält, tillmäle till karl som springer omkring mycket; sannol. ombildning (i analogi med familjenamn på -fält) av t. springinsfeld, urspr. möjl. soldatnamn, levnadsglad o. lättsinnig ung man, ostyrigt barn m. m., möjl. av t. spring ins feld!, skynda ut i fältet (dvs. kriget)!, av springen (se SPRINGA, v.) resp. in (i förb. med hopdragen artikel (sg. n. best.); se I, prep.) resp. feld (se FÄLT)]
(†)
1) om livlig l. munter l. levnadsglad (o. lättsinnig l. slarvig) ung man, muntergök l. spelorre l. spelevink l. slarver; jfr SPRINGA, v. I 1 a, II 2 (d β, f, g, i). (Sv.) Springfält .. (Fr.) Homme vif et pétulant. Nordforss (1805). Är det någon af de andra springfeltarne, som fångat i snaran mitt kära barn? Topelius Vint. II. 1: 49 (1850, 1881).
2) om livligt l. ostyrigt barn, vildbasare l. yrhätta (särsk. använt ss. öknamn); jfr SPRINGA, v. I 1 a, II 2 (c). (Sv.) Springfält .. (Fr.) (Sobriquet qu’on donne aux enfans) Petit coureur. Nordforss (1805).
3) om springpojke; jfr SPRINGA, v. II 2 (h γ, j). Bäst som jag vandrade af och an, kom Aug. Schaumans springfelt och hämtade mig till påseende en lång och arg artikel i Morgonbladet, som censuren strukit ut samma dag. ZTopelius (1855) hos Vasenius Top. 3: 501.
Avledn. (†; till 2): SPRINGFÄLTA, f.; anträffat bl. i pl. -fältor. om livlig l. ostyrig flicka, yrhätta. Båda flickorna (fatta Fogden i rockskörten och släpa’n med). Sista paret ut! Nå, enkling, få se hvem af oss du får först fatt! Fogden. Springfältor! Börjesson E14Son 28 (1847).

 

Spalt S 10127 band 29, 1985

Webbansvarig