Meny

Publicerad 1985

SPRITT, sbst.3, r. l. m. (1Saml. 9: 282 (1777)) l. n. (Schultze Ordb. 4801 (c. 1755)).

Etymologi

[vbalsbst. till SPRITTA, v.2]

(†) sprittning (se SPRITTA, v.2 2 c). Schultze Ordb. 4801 (c. 1755). Hwar enda spritt som käns i blodet, / Skal fritt få röjas i mit prat. 1Saml. 9: 282 (1777).

Spalt S 10159 band 29, 1985

Webbansvarig

admin_saob@svenskaakademien.se

lista former moment

spritt