| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRUNG (numera bl. ss. senare led i ssgn URSPRUNG ~spruŋ2), n. (G1R 1: 128 (1523: uttsprungeth; enl. senare avskrift), FörsprRom. 2 a (NT 1526: vrsprungit) osv.) ((†) r. l. m. l. f. OPetri 1: 475 (1528: vrsprung), Lagerbring HistLit. 188 (1748)); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en); pl. =.
1) (†) språng (se SPRÅNG, sbst.1 I 1); särsk. om vart o. ett av de språng varav springande (se SPRINGA, v. II 1) l. löpande l. travande l. galopperande o. d. består; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. (med anslutning till II) i uttr. (jfr SPRÅNG, sbst.1 I 1 (j)) sitta å sprung, sitta l. hålla sig beredd att ge sig av (o. lämna ngt), vara på sprunget, opers.: vara nära att ske; jfr SPRING, sbst.1 I 1. Allesamman (måste) dagliga springa et sprung och gåå ett fiäät nämbre til döden. PJGothus Savonarola SyndSp. G 2 a (1593); jfr SPRINGA, v. I 1 e. Tå .. (hunden) wardt swagh och vtgammal, bannadhe och slogh honom Jägaren .. och wille haffua aff honom, the förra sprungen. Balck Es. 131 (1603). Jagh holler Danmark nu .. så längie dhet emoot Keijsaren beståår, inthet annadt änn een bastion för Sverigie … Män .. läta (vi) Danmark bringas i desperation, eller gå öffuer, som det ju ähr påsprungett, då stärckie vij fienden. AOxenstierna 4: 279 (1628). Siälen Sitter å sprungh på lepperne foten å graffven. Stiernhielm Herc. 325 (c. 1652). Vngdoms sprung giörs gammal tung. Grubb 836 (1665). Schultze Ordb. 4816 (c. 1755; med hänv. till Språng). — jfr AV-, FRÖJDE-, FÖR-, KRUME- (se KRUM-SPRÅNG), PÅ-, UT-SPRUNG.
2) (†) motsv. SPRINGA, v. I 5, om vattens (plötsliga l. häftiga) framvällande l. utsprutande l. uppkastande o. d.; äv. konkret, om (stråle l. kaskad av) framvällande l. utsprutat l. uppkastat vatten (anträffat bl. närmande sig l. övergående i bet.: springvatten); språng (se SPRÅNG, sbst.1 I 6 a); jfr SPRING, sbst.1 I 2. Ähr någon lägenhet till watn .. att man mäd kånst och en pump kan bringa thet i högden, så står och mycket wäl att några små sprung och watukånster här och där i (blom-)quarteret anrädtas. Rosenhane Oec. 139 (1662). — jfr UR-, UT-SPRUNG.
3) (†) springa l. öppning (jfr SPRÅNG, sbst.1 I 8); anträffat bl. i bild. (Liksom konung Dionysii gäst, som sattes till måltid på en smal bänk över en glödande ugn,) sittiom wij ock på lukan och sprunget, ärom rundt omkringhwärffde medh allahanda olyckor (osv.). PLGothus Tröstpr. C 1 b (1609).
4) motsv. SPRINGA, v. I 7, om lövsprickning (jfr SPRING, sbst.1 I 4, SPRÅNG, sbst.1 9); i ssgn LÖV-SPRUNG.
5) motsv. SPRINGA, v. I 9, om ursprung l. härledning l. upphov o. d.; i ssgrna AV-, UPP-, UR- o. UT-SPRUNG.
II. (†) motsv. SPRINGA, v. II 1: språng (se SPRÅNG, sbst.1 II 1); jfr SPRING, sbst.1 II 1. Pläga .. Hästeskiötare beställa sigh Sporekringlor af Jernkedior, i hwilka Ogärningsmän vphängde warda, ther medh the lätteligen the istadige .. Hästar förmå komma vtur Rummet til sprungs för sigh. Hildebrand MagNat. 125 (1650). — jfr FYR-SPRUNG (se FYRSPRÅNG).
B: (I 1) SPRUNGE-VIS, n. [jfr ä. t. in sprungweyss] i uttr. i sprungevis, språngvis (se d. o. I 1). Linc. G 5 b (1640).
Spalt S 10174 band 29, 1985