Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRUT- sprɯ3t~.
ss. förled i ssgr, med förstärkande innebörd.
-RÖD. [förleden har sannol. eg. bet.: liksom framsprutande i ansiktet osv. (o. mycket intensivt utstrålande; jfr spruta, v. 3 h β α’, β’, j)] (i sht i vissa trakter, ngt vard. l. bygdemålsfärgat) blossande röd, eldröd; jfr spruta, v. 2 b. (Mannen) gav hals, så han blev sprutröd i synen. Dahllöf Skumr. 122 (1917). Oterdahl BukettNov. 21 (1949).
Spalt S 10176 band 29, 1985