Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRUTSA, f.
Etymologi
[av t. dial. sprutze (mht. sprutze), sidoform till sprütze, spritze, spruta (se SPRITSA, sbst.). — Jfr SPRUTS, SPRYTSVATTEN]
(†) spruta (se SPRUTA, sbst.1 2). När det (som blandats samman) blifwer igenom hett, då slå Campher först där uthi .. sedan sprutandes det igenom en sprutza i de Såår och Stick, till hwilka man elliest annorlunda icke komma kan. Rålamb 13: 198 (1690).

 

Spalt S 10192 band 29, 1985

Webbansvarig