| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPURTA spur3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, se avledn.
1) sport. motsv. SPURT 1: göra en spurt; äv. (numera föga br.) dels: göra tempo- l. fartökning- (ar) l. rush(er), dels: löpa (längre lopp) med uppdrivet tempo (som om det gällde en spurt l. rush l. ett kort lopp). TIdr. 1884, s. 22 (i fråga om rodd). (De finska cyklisternas) förmåga att spurta. IdrFinl. 3: 16 (1906). (P. Nurmi) orkade det omänskliga att spurta bit efter bit, varv efter varv, kilometer efter kilometer. Han gjorde vad ingen människa förmått: sprang 5,000 som ett medeldistanslopp. Tegnér Stadion 10 (1938). Tvåa, slagen med en knapp halvmeter, var den kraftigt spurtande Brightwell. Friidr. 65 78 (1964). — jfr SLUT-SPURTA.
2) i utvidgad l. oeg. anv. av 1.
a) sport. motsv. SPURT 2 a. Sedan spurtade Derby och blev målskörden 4. IdrBl. 1924, nr 80, s. 10 (i fotboll).
b) motsv. SPURT 2 b: förflytta sig (med ökad hastighet) gm extra kraftansträngning l. förflytta sig hastigt; särsk. (o. numera företrädesvis) i fråga om den sista delen av en förflyttning. Mulspannet spurtade och svängde upp framför byggnaden till vänster. Nordin Vägsk. 15 (1907). Jag beslutar att spurta söderöfver inåt markerna .. Snön är härlig och jag ränner .. så fort jag kan. Engström Äfv. 97 (1908).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2), motsv.: SPURT 2 c; särsk.: göra en extra kraftansträngning (under ett slutskede). Man valde att spurta. Man beslöt att .. på en gång, under fem år, anskaffa fullständiga komplex för all grundläggande industri, i syfte att göra Sovjetunionen fullkomligt oberoende. DN(A) 1931, nr 30, s. 32. Det var ju bara oktober ännu, man kan väl inte börja spurta i oktober (inför vårens studentexamen). Clayhills Vi 18 (1938).
SPURTA FRAM10 4. särsk. (ngt vard.) till 3: gm extra kraftansträngning (i slutskede) färdigställa (ngt). Åström är generaldirektören som ska spurta fram ett förslag till allmän tandvårdsförsäkring. Före 1973 ska det bli beslut, lovar Palme. AB(A) 1970, nr 230, s. 12. —
SPURTA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. sport. till 1: gm att spurta avlägsna sig ifrån (ngn); äv. abs.: gm att spurta avlägsna sig ifrån medtävlare. Mellander (gick) fram med Sörvik i hälarne samt spurtade från Lindkvist. IdrT 1904, s. 307. —
SPURTA IN10 4. sport. till 1: spurtande komma in (i mål o. d.); äv. pregnant: spurtande komma i mål. Den förste deltagaren (i terränglöpningen) .. spurtade in till målet efter att hafva passerat cementbanan ett hvarf. SD(L) 1904, nr 112, s. 6. Han ledde (i löpning 1.500 meter för juniorer) från start till mål och spurtade lätt och spänstigt in på 4.13. IdrBl. 1924, nr 73, s. 5. —
SPURTA OM10 4. sport. till 1: spurtande passera (ngn). Cirka 200 m. före målet spurtar Hellström om Serrander, omkr. 1 met. NordIdrL 1904, s. 293. —
SPURTA TILLBAKA10 040, äv. 032. till 2 b: springa (l. hastigt bege sig) tillbaka (till en plats o. d.). Vi grepo kamera och stativ, spurtade tillbaka och kommo alldeles lagom fram för att se Geysirs yta börja darra och bubbla. Engström Häckl. 245 (1913). —
SPURTA UPP10 4. till 1.
1) (numera mindre br.) sport. gm att spurta bege sig upp (till en plats o. d.). Efter 4 à 5 hvarf tog Sv. Hansen ledningen (i ett 5000-meterslopp på cykel), och på samma gång ryckte Salmson upp till n:r 4, så spurtar Henie upp i teten, följd af Berg. SDS 1892, nr 313, s. 3; möjl. icke särsk. förb.
2) (numera mindre br.) refl., i uttr. spurta upp sig; särsk. i utvidgad anv. (motsv. spurta 2 a): gm extra kraftansträngning göra en bättre insats (i slutskede) än tidigare. B-laget spurtade .. upp sig och gjorde i ett huj två granna mål. IdrBl. 1924, nr 78, s. 16 (i fotboll).
3) (ngt vard., mindre br.) i bildl. anv. av 2 (motsv. spurta 3). Det var den gamla vanliga körrepertoaren .. men till slut spurtade kören upp sig och sjöng både den svenska och tyska nationalsången. SvD(A) 1933, nr 50, s. 6.
Spalt S 10375 band 29, 1985