Publicerad 1986   Lämna synpunkter
-SPÄNNIG, adj.2, l. -SPÄNDIG, adj. -are (Widekindi GIIA 29 (c. 1676: mootspännigare)). adv. -T (Lundberg Paulson Erasmus 33 (1728)).
Ordformer
(-spendig(h) 1640 (: Mootspendigh)—1678 (: wederspendige, pl.). -spennig(h) 1587 (: Twerspennigh)—c. 1720 (: motspenniga, pl.). -spändig 1645 (: mootspändige, pl.)—1728 (: motspändigt, adv.). -spännig 1604 (: mootspännige, pl.)—1767 (: motspännighet, avledn.). -spänning 1660 (: motspänning))
Etymologi
[av t. -spän(n)ig, -spen(n)ig (av mht. -spænic, -spen(n)ic) o. (lt. motsvarighet till) mlt. -spænnich o. d., i widerspän(n)ig osv. resp. wedderspennich osv. (se VEDER-SPÄNNIG); jfr mht. spænec, spennik, t. spä(n)nig, spen(n)ig, mlt. spennicht, alla: stridig o. d.; avledn. av det ord som föreligger i mlt., mht. span, stridighet (i t. även i ssgn widerspan(n), motstridighet o. dyl.), se SPÄN, sbst.4; i sv. med anslutning till SPÄNNA, v.3, o. i MOT-SPÄNNIG med försvenskning av förleden. — Jfr MOT-, VEDER-SPÄNSTIG]
ss. senare led i ssgr med bet.: motspänstig o. d.; se MOT-, VEDER-SPÄNNIG.

 

Spalt S 10559 band 30, 1986

Webbansvarig