Publicerad 1986   Lämna synpunkter
SPÄNNKÅDA spän3~kå2da, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. (Jämtl., Hälsingl., Medelp., Ångermanl.) spännkoe (best. -koa) o. d.; ssg med KÅDA; förleden möjl. av SPÄNNA, v.3 (o. ordets grundbet. då snarast: (mycket) utdragbar l. elastisk kåda); i så fall måste dock sv. dial. (Hälsingl.) ”spenn, ett slags kåda” (ett 1700-talsbelägg), o. spänn- i spännknep, rund kådknöl, uppfattas ss. kortform för ssgn]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tuggkåda (förr särsk. använd vid linspinning för att öka alstringen av saliv, varmed linet fuktades). Broman Glys. 3: 768 (1724). Hygiea 1855, s. 154 (från Norrland).

 

Spalt S 10568 band 30, 1986

Webbansvarig