| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
SPÄNTA spän3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (med kniv l. yxa) spjälka l. finklyva (trä l. ved, i sht tändved); gm spjälkning l. finklyvning utskilja l. åstadkomma (tänd- l. lysstickor l. spjälor o. d.), äv. dels: uthugga (spånor), dels oeg. om resultatet av fågelnäbbs bearbetning av trä l. av naturkrafts verkan på trä. Thet arma folcket .. måste wid alt sitt arbete behielpa sig med pärtor .. som af torr talweds yta tunna sönderklyfwas och späntas. Broocman Hush. 2: 83 (1736). Ej liten fågel mera sjunga lyster: / På grenen sitter han och barrved späntar. Sehlstedt 4: 207 (1871). Gibsribs eller lathwood (spjelved) är ett slags mindre, späntade stickor af qvistfritt tall- och granvirke. UB 3: 437 (1873). Den yxa är ännu inte smidd, som vågar spänta spånor ur min stam (sade granen). Idun 1901, s. 87. Harshultsbron, / där Loforsen späntade timmer. Hallström Skogsl. 25 (1904). Väring Frost. 254 (1926; med avs. på tjärved). Han tog upp yxan, den han brukade använda när han späntade ved. Fogelström BorgTr. 287 (1957). — jfr AV-, FIN-, UPP-, UT-SPÄNTA o. STICK-SPÄNTNING. — särsk. (numera mindre br.) bildl. (jfr 2), i fråga om (mödosamt) utredande av invecklade problem. Det har sig helt olika trefligt att sitta och åhöra föredragning af ex. en bröd- och köttaxa, än att nödgas spänta i qvistiga styrelse-mål, strida för en egen mening och väl någon misshaga. HT 1936, s. 69 (cit. fr. 1842).
2) (†) hugga bort l. på liknande sätt avlägsna ojämnheter på sten o. dyl. l. hårda avlagringar o. d.; anträffat bl. ss. förled i ssgr.
3) (†) bläcka (se BLÄCKA, v.2); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare, om enskild handling l. om märket. Blef det wed thet accord Her Pastor Osang(ius) sielf med Samtel(ige) bÿs interessenterna giort, då de ved pasz 2 åhr sedan inbÿrdes Lillanders gårds ägor ifrån Täckaregårdens medelst späntningar i träden afskilt. VDAkt. 1729, nr 332. PH 15: 34 (1791).
4) [möjl. utvecklat ur bet.: spånlägga] sätta in (nya bräder bland de gamla på tak l. dyl.). 1. Tolfft nya bräder späntades ibland de gamble på Taket. VDR 1661—2, s. 57.
5) (†) vara mycket försiktig med utlägg l. utgifter, vara (mycket) sparsam; anträffat bl. i uttr. spänta och spara, gnida och spara. Spenta och spara med hof föröker skatten i kistan. Nicander Vitt. 176 (1766). På middag går jag så ofta jag blir bjuden för att spänta och spara in mina 2 Daler Riks; ty jag är utfattig. Tegnér Brev 9: 234 (1840).
-KNIV. till späntning av stickor (o. d.) använd kniv (med två handtag); jfr band-kniv, spån-kniv. Langlet Husm. 847 (1884). Späntkniv. KatalNK 1916—17, s. 43. Granlund Träkärl 123 (1940; använd vid tillverkning av träkärl). —
-STICKA. (spänt- 1906 osv. spänte- 1927) späntad sticka; äv. (om ä. förh.): lyssticka. Högberg Vred. 1: 261 (1906; för uppgörande av eld). Vid späntestickornas fladdrande skimmer hade de mödosamt stavat sig igenom .. (böckerna), rad för rad. Väring Vint. 23 (1927). —
(2) -SÄNKE. (†) om sänke använt för att rensa ångturbiner (l. dyl.) från avlagringar. AB 1845, nr 221, s. 1. —
-TRÄ. särsk.: (ved)trä varur stickor späntas l. som lämpar sig för späntning. Det är ett väldigt bra späntträ. FAlving (c. 1920) hos Östergren. —
-VED. särsk.: späntad ved, ved i form av späntstickor; äv. oeg. om träflisor. Schultze Ordb. 4753 (c. 1755). (Buffeln) gick till anfall på en tom vagn .. och denna var på ett ögonblick förvandlad till späntved. Jacobsson BöljBlå 194 (1932). —
(2) -VIGG. [sv. dial. späntvigg] (†) om mer l. mindre hammarlikt stenhuggningsredskap som används för borttagande av ojämnheter o. dyl. o. har en kilformigt skärpt verksam del l. pen. Späntvigg kallas en stållagd stamp, fästad uti en klåfva .. Härmed borthuggas de grofvaste ojämnheter. Rinman 2: 808 (1789). —
B: SPÄNTE-STICKA, se A.
Spalt S 10578 band 30, 1986