Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STACKA stak3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(vard., föga br.) kalla (ngn) stackare, stackra (ngn). ”Stackars Tidlund!” ”Asch, stå inte och stacka mig .. jag har inte begärt något medlidande af frun”. Sandberg GHusH 26 (1897).
Spalt S 10682 band 30, 1986