| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STACKARS stak3ar2s, adj. oböjl.
1) ömkansvärd l. beklagansvärd l. olycklig l. olycksalig; förr möjl. äv.: fattig (se d. o. 1).
a) ss. framförställt attribut; särsk. i sådana uttr. som stackars den som (osv.), den är det synd om som (osv.); jfr STACKARE, sbst.2 2 e. Stackars bonde(n) l. den stackars bonden!, (den) bonden är det synd om! Stackars han l. honom!, honom är det synd om! Hvar och enn som far vm landhet .. pucker och tvinger så stachars bonndhann (gm att begära skjutsning), att skam är ått. G1R 7: 68 (1530). Man skal .. se huru thenna werldennes barn hålla sin barn i vngdomen til thet som fåfengeligit och til ingen nytto är .. Stackers barn! Swedberg SabbRo 1366 (1687, 1712). Stackars den, som intet har annat antidotum och bot emot smittosamma sjukdomar och sjelfwa wårlufften (än brännvin). Linné Diet. 2: 106 (c. 1750). Fröken X. fick .. af mig i förtroende veta orsaken till afbrottet (i serenaden), — men hon hade inte på långt när så roligt deraf som vi, stackars liten. Ödman StudM 66 (1891). Och stackars hon blef funnen, / o sorg, o nöd, o kval! / — det vattnades i munnen / på jätten Rübezahl. Fröding Guit. 181 (1891). Stackars Adam och Eva, som ingen mormor hade. Beckman MAnor 26 (1939). — särsk.
α) i uttr. som utgör en självömkande beteckning för den talande (jämte en l. flera andra); jfr STACKARE, sbst.2 2 b, e α. Jag arma stackars dränger, / Jag var då vist ey klook (då jag friade till en gammal käring). Holmström Vitt. 198 (c. 1700). Med mamma har jag förnummit att du min gode vän är nu kommen till Stockholm dock icke förvärdigat dig att komma en gång till mamma, hvad skall jag stackars flicka härom tänka. CBoor (1707) hos Levertin 10: 34. Stackars oss! snyftade hon. Janson Par. 176 (1900). Vi stackars barn av 1900-talets söndertrasade Europa ha verkligen skäl att minnas och begrunda Goethe. Siwertz i 3SAH 1: 8 (1949).
β) i uttr. som utgör tilltal; jfr STACKARE, sbst.2 2 c, d, e β. Ach tu stackars, gamla, kära moder, måste tu lefwa til thesz tu finge förspörja sådant om mig! Münchenberg Scriver Får. 207 (1725). Stackars gosse, du är så hungrig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stackars ni, som skall till Pittsburg. Jag skulle hellre förvildas i Alleghanybergens skogar. Hedin Pol 2: 348 (1911). Stackars dig. Hur ska det gå med dig? Olsson 3Hap. 102 (1967).
γ) om kollektiv av personer l. om land o. d. med tanke på invånarna; jfr STACKARE, sbst.2 2 f α. Kongl. Råd Rålamb war en oförliknelig Herre, och om han ej warit 1661 på Riddarhuset .. hade Hertig Johan werckeligen settadt i Rådet, och stackars Swerje tå. Benzelius Anecd. 8 (1710). Det stackars folket sliter ondt. Weste FörslSAOB (c. 1817).
δ) om djur; jfr STACKARE, sbst.2 2 f β. Tänk på att de stakars narrarna (dvs. orrarna) intet akta dät Cameraderna ligga döda wtan koma alt igän. Ekeblad BrClEkeblad 147 (1654). Gemenligen fick Grollen smaka karbasen .. Han gick så agad, stackars kreatur, som en moderlös Flicka. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). Stackars kreatur, sa Terus, när han spände benen undan geten. Landsm. XI. 2: 28 (1896).
ε) om ngt sakligt; jfr STACKARE, sbst.2 2 f β γ’. Historiens genius har tillskapat Dalin för att trösta och försona oss med alla de mörka och svårlästa verk, som .. lågo på vårt stackars minne såsom tunga qvarnstenar. CCGjörwell (1797) i 2SAH 59: 361. Svedan i mitt stackars bröst har inte varit fullt så svår som den brukar. Hedenstierna FruW 49 (1890). Har du verkligen inte frågat dig nån gång, hur Jesus kunde komma på en sån idé? .. Förbanna ett stackars oskyldigt träd för att det inte bar frukt. Gustaf-Janson ÖvOnd. 66 (1957).
b) (†) i annan ställning än ss. framförställt attribut, liktydigt med: stackare (se STACKARE, sbst.2 2). Andromache, hon stackars är oskyldig. Gyllenborg Andr. F 1 b (1723). Så ha de redan gått förän jag til dem hunnit, / Hwad har för Drögsmåhl mitt jag denna gången wunnit / Jag tänkte roa mig, och ro utaf dem få, / Men måste stackars nu i skogen ensam gå. Hesselius Zaletta 67 (1740). Då Muspels söner / öfver Mörkved rida, / stackars! du har intet sverd, att strida. Afzelius SæmE 63 (1818).
2) ss. framförställt attribut: ringa l. obetydlig l. eländig l. ynklig l. (i b) som är av obetydligt värde o. d.
a) om person (med tanke på social ställning); jfr FATTIG 3 a. En stackars läkardotter bli min (dvs. en greves) maka! — Nej heldre drabbe mig förakt för ewigt! Hagberg Shaksp. 10: 45 (1850; eng. orig.: A poor physician’s daughter).
b) om ngt sakligt (äv. om djur betraktat ss. egendom); jfr FATTIG 3 b. Then arme stackers lille booskap, the (dvs. fattiga bönder) med theris alsomstorste möde .. köpt .. haffue edre (dvs. rådets i Reval) krigzmen them röffuet. BtFinlH 3: 409 (1558). Då jag intet har någon här som jag kan visa mina stackars rimslut, så sänder jag dem ända till Stockholm. Kellgren (SVS) 6: 70 (1777). Han .. kastade ännu en hvass och föraktfull blick på de stackars tarfliga sängställningarna. Quennerstedt IndSold. 56 (1887). Finland har i detta krig gjort Tyskland tjänster, som inte uppvägas av den stackars tillförsel finnarna erhållit från Tyskland. GHT 1944, nr 51, s. 6.
3) ss. framförställt attribut, betecknande att ngt l. ngra finns i (alltför) ringa antal l. mängd l. storlek o. d.: futtig, fattig (se d. o. 4 b); äv. i det attributiva uttr. en stackars, liktydigt med: en enda. En enda stackars betjent, en enda stackars kammare. Weste FörslSAOB (c. 1817). (I trädgårdarna) fanns snart .. inte ett stackars resedaskott. Gellerstedt Glänt. 42 (1909). Inga tjuvar brydde sig väl heller om att snusa längs denna lilla bibana med två stackars tåg om dagen. Blomberg LandLåg. 8 (1930).
Spalt S 10687 band 30, 1986