Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STAD sta4d, sbst.3, r. l. f. (Lind (1749) osv.) ((†) m. SvTyHlex. (1851, 1872) l. n. 2Mos. 26: 4 (Bib. 1541), Spegel 477 (1712)); best. -en (Polhem Brev 199 (1735) osv.) (ss. n. -et 2Mos. 26: 4 (Bib. 1541), Därs. 10); pl. -er (Sylwan Ryor 40 (i handl. fr. 1760) osv.) ((†) -ar Weste (1807), Dalin (1854)); ss. förled i ssgr äv. (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) STA- sta2~; äv. STADA sta3da2, sbst.1, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(sta- i ssgr 1907 (: stakanter, pl.) osv. stad(h) 1541 osv. stada 1749, 1967 (på segelduk) osv.)
Etymologi
[fsv. stadh, m., n., åkerkant, sv. dial. stad, f., n., kant på väv, åkerkant, strandkant, stada, stödu, kant på väv; jfr nor. dial. stad, n., m., åkant, älvbrink, ävensom got. staþ, n. (i dat. sg. staþa), fsax. stað, stath, m., f., strand(kant), mlt. stat-, n., stade, n., ffris. sted, fht. stad(o), m. (mht. stade, t. staden), feng. stæþ, m., n., alla: strand(kant); sannol. ytterst till STA(D), adj. (jfr STADA, sbst.2); i formen stada sannol. eg. samma ord som STADA, sbst.2]
(i sht i fackspr.) längs långsida på stycke av tyg, vävnad, nät o. d.: på särskilt sätt (t. ex. gm vändning av inslagstråden runt yttersta varptråden) åstadkommen kant, avsedd att ge stadga o. att förhindra upprispning o. d., egg, list, bård, skoning. Styckena syddes ihop stad mot stad. Ojämn i staden. 2Mos. 26: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: kanten). Wäfwer (någon) den ena staden eller kanten lös, den andra fast .. plikte .. Sexton öre S:mt. PH 5: 3525 (1753). Staden på spetsen bildas af ett genombrutet stolphvarf. Freja 1881, s. 153. Tröjorna .. böra vara ljusa, dock ej helhvita, samt försedda med förstärkt stad eller skoning kring halsöppningen. TLev. 1900, nr 21, s. 1. Kortsidorna (på Shirazmattorna) ha en stad med lång frans. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 142 (1929). Genom omkastning av skyttelgarnet blir vävkanten till ”list” eller ”stad” på tyget. Fröberg Skrädd. 35 (1941). Rydholm (1967; på segelduk). — särsk. i uttr. udd och stad, uddmönster o. stadkant. Först lär man sig knyppla s. k. ”udd och stad”; detta är så att säga grundvalen för alla mönster; när man kan detta, är det ej svårt att taga ut hvad som helst. Langlet Husm. 901 (1884). Viran gick .. och knypplade på eftermiddagarna .. och hon lärde mig udd och stad. Kræmer Brantings 25 (1939).
Ssgr (i sht i fackspr.): STAD-BAND. band utgörande (del av) stad. Varulex. Beklädn. 260 (1945). särsk. fisk. = -lina. Arwidsson o. Ohlson 9 (1911).
-KANT. stad; äv. om band avsett ss. stadband. Skräddareverkstaden: .. ärmfoder, stakanter, knappar. TLev. 1907, nr 47 A, s. 2. Fornv. 1924, s. 108 (på matta).
-LINA. fisk. på nät: längs kortända (mellan flarnteln o. stenteln) löpande lina. Arwidsson Strömm. 10 (1913).
-REMSA. jfr -band. Schallenfeld Met. 50 (1886).
-TELN. (†) = -lina. Arwidsson Strömm. 10 (1913).
-VÄNDA, -ning. med avs. på vävnad o. d. sammanfogad av två våder: dela gm att skilja våderna från varandra o. på nytt sy samman dessa med de ursprungliga långsidornas stader vända mot varandra; äv. med avs. på vävnad osv. som består av endast en våd: klippa mitt itu på längden o. sy samman styckena med de ursprungliga långsidornas stader vända mot varandra. Weste FörslSAOB (c. 1817). IllSvOrdb. (1955).
Avledn. (i sht i fackspr.): STADAD, p. adj. försedd med stad. Berg Handarb. 252 (1874). Stadad jodoformgastampong. LbKir. 2: 134 (1922).

 

Spalt S 10743 band 30, 1986

Webbansvarig