| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STADSINT, p. adj.
(†) = STADSINNIG; särsk. i uttr. se stadsint på ngn, se ihärdigt l. oavvänt på ngn. Nu emedan han (dvs. kungasonen) .. taladhe, sågh Jungfrun alt stadsint på honom, gifvandes granna acht på hans ögnalete, på mun, kinder och heela hans ansichte, huruledes thet var uthi alla måtto skiönt och ädelt. LPetri Kr. 19 (1559). Hör tu, annat är wara stadsint, annat eenträtin (eenwijs). Schroderus Comenius 898 (1639).
Spalt S 10795 band 30, 1986