Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STADUN, f. best.
Etymologi
[sv. dial. (Norrl.) stadu, eg. oblikt kasus av STADA, sbst.2 (i bet. 2); algerna uppträder kring sommarsolståndet]
(†) benämning på de alger som (delvis) åstadkommer vattenblomningen. Linné Fl. nr 1182 (1755; från Ångermanl.). jfr: † Stadun, n., Alg, tillhörande slägtet Oscillatoria Vauch. Fries Ordb. (c. 1870).

 

Spalt S 10795 band 30, 1986

Webbansvarig