Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STALLA stal3a2 (i bet. 1, 2; i bet. 1 i sht i icke fackmässigt spr.) l. stå3la2 l. stol3a2 (i bet. 2), v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[liksom d. stalle o. nor. stålle av eng. stall, (få att) stoppa l. upphöra att fungera, stalla (se STALLA, v.2). — Jfr STALL, sbst.4]
1) flygv. om flygplan: på grund av fartförlust sjunka igenom l. bli ostadig l. skaka o. d., förlora flygförmågan; i utvidgad anv., äv. om drake (se DRAKE, sbst.1 8): på grund av fartförlust förlora lyftkraft. BonnierLex. 403 (1966). När planet tappar fart — vilket kan bli effekten av isbeläggning på vingar och flygkropp — stallar planet, d. v. s. tumlar ner utan kontroll. SvD 16/1 1977, s. 4. DN 12/2 1985, s. 17 (om drake). IllVetensk. 1985, nr 1, s. 26.
2) sjöt. om roder (särsk. på segelbåt): på grund av turbulent vattenströmning runt rodret få nedsatt styrförmåga. Med ökande anfallsvinkel nås till slut ett läge då vattnet slutar att följa rodrets undertryckssida. Flödet på denna sida övergår i virvlar. Man säger att rodret har stallat. Båtnytt 1986, nr 3, s. 82.
Ssgr (till 1; flygv. Anm. Nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till STALL, sbst.4): STALL-FART. om den lägsta hastighet ett flygplan under flygning kan ha utan att stallning inträffar. SDS 1977, nr 14, s. 10. —
-PROV, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10850). prov som görs för att utröna ett flygplans egenskaper vid stallning. SDS 1948, nr 291, s. 9. —
-VARNARE. [jfr eng. stall warner] om anordning som medelst en akustisk optisk varningssignal l. på annat sätt meddelar piloten att flygfarten börjar bli för låg o. därmed att risk för stallning föreligger. SvD 1977, nr 14, s. 4. —
-ÖVNING. jfr -prov. DN 1967, nr 191, s. 1.

 

Spalt S 10858 band 30, 1986

Webbansvarig