Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STALO sta4lω l. STALLO stal4ω, m.; best. -n; pl. -ar l. -r.
Ordformer
(stallo 1833 osv. stalo 1873 osv.)
Etymologi
[liksom nor. stallo av sam. staalo, stallo, sannol. till sam. stalle, stål, av STÅL, l. av det ord som föreligger i nor. dial. staale, stor, stark karl, äv.: jätte, möjl. till den rot som föreligger i STÅL; jfr NLid Jolesveinar 52, 61 ff. (1933)]
mytol. o. folkl. i samisk mytologi o. folksägen, om (stark, ondskefull, mot människor (särsk. samerna) fientligt sinnad) jätte l. demon l. (starkt osv.) troll o. d. (stundom uppträdande ss. storvuxen människa) (i ä. folktro o. av ä. forskning uppfattad ss. tillhörande ett storvuxet forntidsfolk); äv. övergående i anv. ss. egennamn. Læstadius 2Journ. 462 (1833). Stalo sades vara alldeles lik en menniska, dock med förmåga att göra sig mycket större än riktiga menniskor, det är Lappar. Fellman AntLappm. 160 (c. 1840). Stalo var större och starkare, men också dummare än lappen. Lindholm SagLappl. 123 (1918). Stallo, en människoätare, som ofta omtalas i de lapska sägnerna. Västerb. 1926, s. 38. Alla stalloar .. äro lapparnas gamla, något mystiska ärkefiender, deras jättar och troll. Manker Jokkm. 34 (1928). (Lappen) gissade .. att staloarna tagit hans hustru jämte hjorden. Grundström Pirak NomadLiv 186 (1933). Skräckhistorier om vilka hemskheter stalon kan ställa till om lappbarnen inte hålla sig i styr och göra som de bli tillsagda. Haglund Lappl. 141 (1934). Stallo, (dvs.) jätten i samernas sagor, representerande dels och urspr. vildmarkens makter (bl. a. björnen), dels storvuxna folk såsom samernas historiska vedersakare. BonnierLex. (1966). — särsk. allmännare, om (storvuxen) främling, närmande sig bet.: (främmande) figur l. varelse. (Samen) kunde ta sig en titt under (möss-)skärmen på den främmande stalon. Stalo betyder på lapska troll, och trollet det var jag. Haglund Lappl. 38 (1934).
Ssgr (mytol. o. folkl.): STALO-FOLK. folk (se d. o. 1) som består av staloar (uppträdande i människogestalt). Stalofolket var en gång mäktigt nog här uppe i Lappland och låg i ständig fejd med landets egna invånare. Lindholm 123 (1918). —
-GROP. om grop som stalo (anses ha) använt ss. bostad. Fatab. 1959, s. 31. —
-KÅTA. om ringformad kåta som stalo (anses ha) använt ss. bostad (varav endast husgrunden är bevarad). Ymer 1942, 2: 229. —
-MYT. jfr myt 1. Fatab. 1959, s. 36. —
-RING. jfr -tomt. Drake Västerbottenslapp. 318 (1918). Ymer 1942, 2: 229. —
-SAGA. saga om staloar. Læstadius 2Journ. 468 (1833). —
-SÄGEN. jfr -saga. Fatab. 1959, s. 36. —
-TOMT. om oval tomtning med försänkt bottenplan o. omgärdad med en ringformad låg jordvall o. som bl. a. uppfattas som en gång varande bostad för en stalo; jfr -ring. Lindholm VildmBesegr. 17 (1925). —
-TRADITION. Fatab. 1959, s. 43.

 

Spalt S 10864 band 30, 1986

Webbansvarig