| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STALSTEN, pl. -ar.
(†) järnspat, siderit; jfr stål-sten. Stalstenar och Järnochror äga i förkalkadt lynne, ingen sammanbindande kraft. VetAH 1787, s. 99. Stalsten, Phlintz eller Hvit Järnmalm, består av järn, ofta öfver 40 procent, mineraliseradt med kalk och brunsten. Garney Masmäst. 180 (1791).
Spalt S 10868 band 30, 1986