Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STAM stam4, sbst.5, l. STAMN, sbst.3, r. l. m. (Levander DalBondek. 1: 209 (1943) osv.) l. n. (Levander DalBondek. 1: 210 (1943) osv.); best. stammen, ss. n. stammet; pl. stammar resp. = (Frödin SkogMyr. 153 (1952) osv.).
Ordformer
(stam 1746 (: stambordet, sg. best.), 1943 osv. stamn 1952 osv.)
Etymologi
[sv. dial. stam, stamn, m. l. n. (pl. (ss. m.) -ar); jfr nor. dial. stamm, m.; rotbesläktat med STAM, adj., o. STÄMMA, v., hämma, dämma]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) anordning l. anläggning för uppdämmande av vatten (i vattendrag), fördämning(sanläggning), damm(anläggning). Stundom utgjordes stammen i en viss trakt av ett helt system av små dammar av olika slag. Levander DalBondek. 1: 209 (1943). I .. dalformiga ängar voro .. av stockar anordnade stamn placerade. De stängdes vid högvatten tills vattnet ovanför nådde upp på dalsidan och in i en rännformig kanal, som började vid stamnets ena sida och fortsatte över den ovanför belägna platån. Frödin SkogMyr. 153 (1952).
Ssg (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STAM-BORD, sbst.3 (sbst.1—2 se sp. 10871 resp. 10899). [sv. dial. stammbord] dammlucka; jfr bord, sbst.1 2 o. damm-bord. Kalm VgBah. 215 (1746; om förh. i Bohuslän). SvKulturb. 11—12: 166 (1932; om förh. i Österbotten).

 

Spalt S 10935 band 30, 1986

Webbansvarig