| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STAM stam4, adj. -mme, -mma; -mmare.
1) (†) om person: som är hämmad l. låst i sin rörelseförmåga, som icke kan böja sig l. röra sig fritt l. efter behag, styv, stel. Gammal Ryttar ähr Stam Casseras. GenMRulla 1684, s. 286. Ryttaren Stammer Skaffas annan karl. Därs. 361.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om person (förr äv. om persons tunga): som (på grund av rubbning i talförmågan) vid artikulationen av ett ord (gärna) låser sig vid ett visst ljud l. en viss ljudkombination o. icke l. blott med stor svårighet (vanl. först efter ett antal stötvis frambragta upprepningar av ljudet resp. ljudkombinationen i fråga) kan artikulera ordet; äv. övergående i verbal bet.: som stammar (se STAMMA, v.3 2), stammande; äv. substantiverat, särsk. liktydigt med: stammare (se STAMMARE, sbst.2). Stame Mar(i)t. SthmSkotteb. 1521, s. 174. Then stamma tungan skal ferdigh warda och reenligha tala. Jes. 32: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: de stammandes tungor); jfr: Then stamma tungan. Swedberg Schibb. 385 (1716; i listan över ”gamla gäfwa ord och ordalag”). Bättre är wara .. Snarmynt än Stamm. Schroderus Comenius 282 (1639; t. texten: Es ist besser .. im Reden anstossen, denn stammeln). En stammer förstår dhen andra bäst i. e. Dhen ena skalcken känner bäst dhen andras art. Grubb 188 (1665); jfr: En stam .. förstår den andra bäst. Granlund Ordspr. (c. 1880). (En man från Boda) war tilförende i all sin lijffztijdh så illa Stammer, at han medh stoor möda fick tala, men nu talade han rent och hade på målet intet feel. Gyllenius Diar. 268 (c. 1670). Om .. (Karl den skalliges son) Keiser Ludwik hin stamme är intet tänckwärdigt at förmäla, efter hans Regimentstid war allenast 1. år och någre månader. Dryselius Monarchsp. 308 (1691). När han nu var så stamm, också .. båda var lika bedrövade över den äldste sonen. Moberg Sedebetyg 190 (1935).
3) [jfr motsv. anv. av fsv. stamber (i uttr. standa stamber); utvidgad l. oeg. l. bildl. anv. av 1, 2] (†) om person: som (i en viss, särsk. av känslor behärskad, situation) icke förmår (röra sig o.) agera l. handla l. frambringa tal; särsk. liktydigt med dels: paralyserad l. overksam, dels: (av sinnesrörelse l. dyl.) mållös l. stum; äv. övergående i bet.: tvekande l. tveksam l. osäker (möjl. äv.: handfallen l. rådlös); anträffat bl. predikativt, i förb. med dels stå, dels bli. Tha stod han .. stamber en liten stund. HSH 16: 88 (1527). Är någhon brist på färde then oss bör ath bota, wilie wij ther ey sta stamme vtj, ath the jw wel skola botade warda. G1R 7: 302 (1531). Somlige vti landit haffua ståth ther stamme vthi at göra then hielp (dvs. klockskatten) vth vm samma geldz bettalning. Därs. 346. Skulle wij .. stå här vthi stamme och tueka om man slijk .. stycke (dvs. onödiga kyrkopåbud o. ceremonier) skulle affleggia? LPetri Kyrkiost. 45 a (1566). Och talar han (dvs. herden) til dig (dvs. den förälskade flickan), så blir du helt stam; / Nog blir du wältalig, men får det ej fram: / På kindren din mening blir rögder. Dalin Vitt. 3: 16 (c. 1735).
STAMMA, v.3, se d. o.
Spalt S 10935 band 30, 1986