| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STAMSILL stam3~sil2, f. l. (m. l.) r.; best. -en; pl. -ar.
1) zool. sillfisken Alosa alosa Lin., majfisk (se d. o. 1); äv. i utvidgad anv., om (den närbesläktade) sillfisken Alosa fallax Lacépède, staksill. Wid Sweriges westra kuster förekomma äfwen 2:ne andra sillarter (än storsill), nemligen stamsill (Clupea Finta) och skarpsill. HSillfBohusl. 55 (i handl. fr. 1832). Stamsillen .. förekommer i Skandinaviens haf från trakten af Bergen ned till Abekås fiskläge på Skånes södra kust, oftare i Kattegatt än i Öresund och vid norska kusten. Stuxberg Fisk. 582 (1895). (Här) kunna anföras ett par (i Uppl.) mera sällsynta former, som i sitt rätta utbredningsområde äro anadroma (dvs. som fullt utvuxna går upp i floderna för att leka), nämligen stamsillen och stören. Uppl. 1: 145 (1901). Majfisken, Clupea alosa (Cuv.), och stamsillen l. staksillen, Clupea finta (Cuv.), hvilka sammanföras äfven till undersläktet Alosa, stå hvarandra mycket nära och sammanföras stundom till en art. 2NF 25: 541 (1916). Stamsillen eller majfisken (Clupea alosa Lin.) är .. en släkting till sillen. Rendahl Brehm 19: 397 (1932). Majfisken eller stamsillen. DjurVärld 6: 28 (1962). — särsk. i vissa uttr.
a) (tillf.) egentlig stamsill, om majfisk (i motsättning till: staksill). (Staksillen) skiljer sig från den egentliga stamsillen (tyskarnas majfisk) därigenom, att den har blott 24—28 gälräfständer på främsta gälbågens nedre avdelning, under det att stamsillen har 60—85 dylika. FoFl. 1939, s. 141.
b) (numera knappast br.) vanlig stamsill, om staksill (med tanke på denna fisk ss. vanligare än majfisken). Nilsson Fauna 4: 527 (1855).
2) [utvidgad l. oeg. anv. av 1] (†) om taggmakrillen Trachurus trachurus Lin., egentlig taggmakrill. Malm Fauna 421 (1877; angivet ss. förekommande i Bohusl.); jfr Lilljeborg Fisk. 1: 331 (1884).
Spalt S 10967 band 30, 1986