Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STAPE, r. l. m.; anträffat bl. i best. -en (Åmark SvMedeltKyrkklock. 30 (i handl. fr. 1725)) l. -n (Murenius AV 5 (1637), Därs. 31 (1640)); förr äv. STAPA, r. l. m. l. f.
Ordformer
(-a 1647 (: klokstapa, ss. subj.). -e 1637 (: klockstapn, sg. best.)—1725 (: klåckstapen, sg. best.))
Etymologi
[jfr fvn. stapi, pyramid- l. kägelformigt berg; jfr feng. stæpe, steg (eng. step); i avljudsförh. till fsax. stōpo, fotspår, fht. stuof(f)a, trappa, trappsteg (t. stufe); sannol. till en utvidgning (med bet.: (vara) styv) av roten i STÅ, v. (som möjl. äv. föreligger i gr. στόβος, smädelse, o. (med nasalinfix) i στέμβω, trampar, smädar). — Jfr STAPEL, STAPPLA, v.2]
(†)
1) om kägelformigt gränsröse? l. om landområde kännetecknat av höga fjäll?; jfr STABBE 1 d. Ty förer Upland rätt, ett Äple i sitt wapen, / Ther med at peka på then lilla werd och stam, / Af hwilcken effter hand then större kommit fram, / I Öster, Wester, Sör, och in til Norre Stapen. Rudbeck Samolad 78 (1701).
2) om klockstapel; i ssgn KLOCK-STAPE. jfr: Murenius AV 5 (1637: klockstapn, sg. best.). Klokstapa på kyrkiogården. Därs. 149 (1647). Uti klåckstapen är en gammal ansenlig malmklåcka. Åmark SvMedeltKyrkklock. 30 (i handl. fr. 1725).

 

Spalt S 11012 band 30, 1986

Webbansvarig