Publicerad 1989   Lämna synpunkter
-STAT sta2t, substantivisk ssgsled, m.//ig. (i bet. 1) l. (o. numera bl.) r. l. m. (i bet. 2—3); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. -stat; sannol. av gr. –στάτης (i παραστάτης, den bredvidstående, hjälpare, ὑδροστάτης, vattenpass, vattenvåg), varav sannol. äv. nylat. -stata (i heliostata, heliostat), till det svaga avljudsstadiet av ἵστημι, stannar, står, ställer m. m. (se STÅ); i bet. 3 sannol. i viss utsträckning påverkat av gr. στατός, ställd, stående (se STA, adj.)]
1) om person som (står bredvid o.) stöder l. hjälper ngn, ”biståndare”; i ssgn PARA-STAT.
2) om ngt som i jämviktsläge håller sig svävande i luften; i ssgn AERO-STAT.
3) apparat l. anordning för att hålla ngt stationärt l. konstant l. reglera ngt på visst sätt; i ssgrna HELIO-, KLINO-, MULTO-, PYRO-, REO-, SIDERO-, TERMO-STAT m. fl.

 

Spalt S 11210 band 30, 1989

Webbansvarig