Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STAV, sbst.3, r. l. m.
Ordformer
(äv. staf)
Etymologi
[sannol. ombildn. av fvn. stafn, (se STAM, sbst.2) med anslutning till STAV, sbst.2 (o. STÄV); jfr äv. fd. staffn (d. stavn), dets.]
(†) på fartyg: för; särsk. i uttr. lägga l. gå över stav, vända genom vind, göra slag, gå över stag. Om Pingessdagen thet sigh begaff, / The Swenske skip ladhe öff(we)r staaff, / Till Borenholm the thå komme. Hund E14 42 (1605). Stav .. (dvs.) Stamm på skep. Schultze Ordb. 4974 (c. 1755). En Dansk Fregatt kom upstickandes under Wittmund, och satte sin kosa gerad på Dornbusch; men gick sedan öfwer staf, och seglade et långt stycke in åt Banken. Loenbom Stenbock 3: 139 (1760).
Ssgr (†): STAV-BO. [jfr fvn. stafnbúi, d. stavnbo- (er)] = stam-bo, sbst.1; jfr -gömmare o. stam-gömmare 1. Gyllengranat SvSjökr. 1: 15 (1840). —
-GÖMMARE. [jfr d. stavngemmer] = stam-bo, sbst.1; jfr stam-gömmare 1. Gyllengranat SvSjökr. 1: 15 (1840). Wrangel SvFlBok 33 (1897).

 

Spalt S 11303 band 30, 1989

Webbansvarig