Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STAVAR (numera bl. ss. ssgsförled STAVAR- sta3var~ l. STAVA- sta3va~), r. l. m.
Ordformer
(staffar (-ffw-) 1652—1662 (: staffwars hugg). stava- 1928 osv. stavar- 1920)
Etymologi
[sv. dial. stavar, (stam av) lång o. smal (senvuxen) gran (l. tall) l. skog (l. virke) av sådana träd; jfr nor. dial. stavar, lågt, ensligt, förkrympt träd, särsk. gran; etymologiskt identiskt med STAVER]
1) (†) stav l. stör l. käpp o. d. Iagh (kan) icke förtiga för min k(iäre) b(ror) huruledes en 14 eller 15 drukna bönner med hwarsin god Staffar (möjl. felaktigt för Staffver) migh wnder sigh hade i östergiöthland på wägen. Ekeblad BrClEkeblad 47 (1652).
2) ss. förled i ssgr betecknande liten l. medelstor gran med ytterst smal, stavformig stam l. skog med sådana granar.
Ssgr: A (till 2; skogsv.): STAVA-GRAN. (stava- 1928 osv. stavar- 1920) i ”stavaskog” uppvuxen, liten l. medelstor gran med ytterst smal, stavformig stam; stundom närmande sig bet.: bestånd (se d. o. 11 a) av sådana granar. Rosenius SvFågl. 1: 399 (1920). I en röjningsprovyta med mycket tätsluten s. k. stavagran och stark råhumusbildning (undersöktes) marktemperaturen. SvSkog. 112 (1928). I extremfallet ”stavagran” (mycket stamrika granbestånd, där hundraåriga träd kanske ej är mer än 6 m höga och 5 cm i diameter) blir .. mycket av snön hängande i trädkronorna och marken blir dåligt isolerad mot vinterkylan. ForsknFramst. 1970, nr 2, s. 7.
Ssgr (skogsv.): stavagrans- l. stavagran-bestånd. jfr bestånd 11 a. SvVäxtförädl. 2: 469 (1951).
-skog. jfr stava-skog. SvD(A) 1929, nr 334, s. 17. —
-SKOG. ytterst stamrik, långsamväxande (särsk. i Norrl. förekommande) skog av lågvuxen gran (l. tall) med ytterst smal, stavformig stam; stundom äv. allmännare, om skog med mycket glesa o. oväxtliga bestånd. SvD(A) 1929, nr 313, s. 13. Skogar med mycket glesa och oväxtliga bestånd eller s. k. stavaskogar. BtRiksdP 1930, 1: nr 267, s. 32. Vi har våra s. k. stavaskogar i Norrland, bestående av täta, förkrympta bestånd. De Geer SvNatRiked. 2: 222 (1950).
Ssg (skogsv.): stavaskogs-bestånd. jfr bestånd 11 a. SvD(A) 1929, nr 349, s. 9.
B (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STAVAR-GRAN, se A.
C (†): (1) STAVARS-HUGG. slag av l. med stör l. käpp o. d.; jfr hugg, sbst.2 7. Gifue gud han blefue accommoderat nu så, som iag wille, så skulle han få try staffwars hugg i huar gård, till thesz han lärde ödmiuka sig. VDAkt. 1662, nr 17.

 

Spalt S 11310 band 30, 1989

Webbansvarig