Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STENDELSK, adj.
Ordformer
(sten- 1563. stend- 1554—1687. stenn- 1566. ständ- c. 1568. -elsk 1563. — ss. n. sg. substantiverat -els 1687. -elsch 1557. -elsk 1554—1613. -elst 1560—1573. -ilsk 1554—1581)
Etymologi
[jfr ä. d. stendelsk (i bet. 1); efter en icke anträffad lt. (l. t.) motsvarighet, bildad till STENDAL, namn på stad i Altmark i nuv. Östtyskl.; den substantiverade formen -elsk, -ilsk är eg. n. sg. utan -t i anslutning till motsvarigheten i lt. l. t. (jfr BRABANTSK, GÖRLISK m. fl.)]
(†)
1) som kommer från l. är tillverkad i staden Stendal; anträffat bl. om tyg. Lemper lakenn .. 52 st:r Dubbeltt kemler .. 28 st:r Stenelsk lakenn .. 9 st:r Neresth lakenn .. 19 st:r. BtFinlH 4: 206 (1563).
2) i n. sg. substantiverat, om ett slags kläde (av ett slag) som tillverkades i l. kom från staden Stendal. Fyretie stycker stendilsk, styckett för tiugu och sex mark. G1R 24: 400 (1554). Att Kläda Dörar med vthi Kong(elig)e Ma(jestä)ttz Cammar på Callmar Slåtth Gröntt Stendilsk 7 1/2 aln(a)r. KlädkamRSthm 1560 A, s. 48 a. 1 stycke Stendels eller Fyrlod. Stiernman Com. 4: 864 (1687).

 

Spalt S 11502 band 30, 1989

Webbansvarig