Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STIBIN stibi4n, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. stibin, eng. stibine; av fr. stibine; medelst den i kemiska namn vanliga ändelsen -in till fr. stibié, antimonglans, av lat. stibium, antimonglans, till gr. στίβι, biform till στῖμί, antimonglans, av egypt. stim, antimonglans; ordet tidigast använt 1832 av den franske kemisten Fr. S. Beudant († 1852). — Jfr STIBLIT, STIBNIT]
kem. kemisk förening av antimon o. väte, antimontrihydrid (H3Sb). NF 1: 854 (1876). 2SvUppslB 27: 490 (1953).

 

Spalt S 11534 band 30, 1989

Webbansvarig