Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STIBLIT stibli4t, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. stiblite; av t. stiblith, avledn. av stibium, antimonglans (se STIBIN); ordet tidigast använt 1846 av den tyske mineralogen J. R. Blum († 1883)]
miner. antimonmineral med den kemiska sammansättningen Sb2O4. H2O. Berzelius ÅrsbVetA 1847, s. 190. 2SvUppslB 1: 1187 (1946).

 

Spalt S 11534 band 30, 1989

Webbansvarig