STICKA stik3a2, v.6 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(stick- 1744 osv. stäck- 1561)
Etymologi
[fsv. stikaþer, p. adj., utmärkt gm nedsatta pålar, sv. dial. stika (kortstavigt), märka ut med ruskor o. d., spänna ut (hud) o. fästa med stickor, sätta stöd för växter; jfr fvn. stika, äv. stikka, avstänga med pålar; avledn. av det ord som föreligger i sv. dial. stika, stiku, vägruska, stång att hänga nät på, sticka, sträva, stikka, vägruska, fvn. stika, stikka (se STICKA, sbst.1); stäcka representerar en dialektal utveckling av den kortstaviga formen]
1) sätta upp stänger l. pålar o. d.; i den särsk. förb. STICKA IGEN.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) utmärka (vinterväg, i sht över sjö) med stakar l. pålar l. ruskor o. d.; i sht förr äv. i fråga om att på sådant sätt utmärka gräns för tegar l. tomter o. d. (i ssgrna AV-, o. UT-STICKA samt i den särsk. förb. STICKA AV; jfr STICKA, v.1 I 2 l, STICKA IFRÅN 2). Hellant Alm. 1744, s. 24. Åboerna i Långviken äro skyldiga att sticka, d. ä. med utstaknings-buskar utmärka, vägen efter Stobodfjerden. Læstadius 1Journ. 75 (1831). Nedanför gården var det en sjö, och över den var vägen stickad. Norrl. 6: 18 (1907). Körvägen (till myrängarna) skulle ”stickas” både uppåt och nedåt, ungefär en mil åt vardera hållet. Westerlund NybyggLappl. 104 (1937).
Särsk. förb.: STICKA AV. (†) till 2: utmärka gräns för (militärläger l. gata l. damm) med stakar l. pålar l. ruskor o. d. (äv. i uttr. sticka av ngt med ngt); jfr avsticka, v.1 I 5. SUFinlH 2: 368 (1608; med avs. på gator). Deserteurer som .. kommet uhr staden (Riga) hafwa sedt ut som spöken, att Ryssarna måst stucket af ett appart läger för dhem, och gifwet dhem småningom äta och dricka. KKD 5: 141 (1710). (Man) mäter ut Dammen så stor, som man honom hafwa wil, och med nedslagna pålar sticker honom af. Schultze Fisk. 213 (1778). ÖoL (1852; med avs. på läger); jfr avsticka, v.1 I 5 a. —
STICKA IGEN. (†) till 1: stänga till (dörr) gm att sätta upp en stång l. stänger mot den. Svart G1 48 (1561). —
STICKA UPP. (†) till 2, i det bildl. uttr. sticka upp i stav och rå, se STAV, sbst.2 4 b.
Ssgr (till 2; i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: STICK-BUSKE. (stick- 1867 osv. sticke- 1943) buske använd för stickning, stickningsbuske. Västerb. 1933, s. 110 (1867).
B: STICKE-BUSKE, se A.
Spalt S 11632 band 30, 1989
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
