Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STILISATÖR, m.//(ig.).
Ordformer
(-eur)
Etymologi
[under påverkan av STILISATION bildat till STILISERA efter mönster av sbst. på -atör (t. ex. KOLONISATÖR, ORGANISATÖR) avledda av verb som vid sin sida har ett vbalsbst. på -ation (jfr KOLONISATION, ORGANISATION)]
(†) stilist (se d. o. 1); jfr STILISATION 2, STILISERA 2. Jag har ej varit annat än en temmeligt frimodig sjelftänkare i Philosophien och en passabel stilisateur i Witterheten. Leopold (SVS) II. 4: 260 (1810).

 

Spalt S 11768 band 30, 1989

Webbansvarig