| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STILISTIK stil1isti4k l. sti1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (numera föga br.) motsv. STIL, sbst. III 1, STILISTISK 1, om stilkonst (se d. o. 2). Stilistik, (dvs.) konst, som består uti ett förträffligt skrifsätt. Andersson (1845). Man gick än ett steg längre i elegant stilistik och versification. Atterbom PoesH 4: 177 (1848). Det är .. väsentligen på Wossidlos samling som Robert Petsch bygger i sin studie över gåtornas stilistik. FoF 1915, s. 67. (Sv.) Stilistik .. (eng.) composition. Harlock (1944).
2) [bet.-utveckling ur 1] om lära l. vetenskap vars ämne är (litterär) stil(konst), stillära (äv. ss. disciplin l. undervisningsämne vid läroanstalt); äv. dels om metodiskt l. vetenskapligt sysselsättande l. forskande i ngns l. ngts stil (särsk. liktydigt med: stilforskning), dels övergående i konkret anv., om lärobok l. dyl. i stilistik (i ovan angiven bet.). Teoretisk, normativ stilistik. Anslutande sig å ena sidan till Literaturläsningen och å den andra till Stilistiken förekomma .. äfven s. k. rhetoriska öfningar. PedT 1865, s. 151. Svensk stilistik. Svanberg (1936; boktitel). Undervisning i stilistik har igångsatts i Köpenhamn av Ulla Albeck. NFMånKr. 1938, s. 216. (Docent) i nordiska språk o. svensk stilistik. SvStatskal. 1939, s. 689. Grundvalen för all språkbetraktelse blir .. stilistiken. VetenskIDag 72 (1940). Ruben Berg, stilistikens föregångsman i Sverige. Östergren (1946). Stilistik är en för torr benämning på Hallströms metod att tolka innehållet i den metriska formen. Josephson i 3SAH LXIX. 1: 58 (1960).
Spalt S 11774 band 30, 1989