Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STIM sti4m l. stim4, sbst.3, n. (Serenius Zz 1 a (1734) osv.) l. r. (Taube UltraMarin 30 (1936) osv.); best. stimet l. stimmet resp. stimen.
Ordformer
(stim 1734 osv. stimm- i ssg 1926 (: stimmbåt). stimmet, sg. best. 1927 osv.)
Etymologi
[av eng. steam, av meng. steem, ånga, flamma, motsv. fsax. stēam, ånga, lukt, rök (nl. stoom, ånga), av ovisst urspr. — Jfr STIM, sbst.2, STIMA, v.1, STIMMA, v.2]
(numera i sht i skildring av ä. förh.) sjöt. om ånga ss. drivkraft i ångbåt. Serenius Zz 1 a (1734). Skepparn höll på att ”stimmet” — ångan — kunde hållas fullt med den usla walesiska stybben. Holmström Däck 32 (1927). Om en timme har vi fullt stim igen. Dens. Benj. 247 (1932).
Ssg (numera i sht i skildring av ä. förh., sjöt.): STIM-BÅT. [av eng. steam-boat] ångbåt. VFl. 1926, s. 86. Stimbåt. Persson (1981; boktitel).

 

Spalt S 11826 band 30, 1989

Webbansvarig