Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STIMULANT stim1ulan4t l. sti1m-, sbst. o. adj.; ss. sbst. r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. stimulant, sbst. o. adj., fr. stimulant, adj.; av lat. stimulans (gen. -antis), p. pr. av stimulare, stimulera (se STIMULERA)]
I. (†) adj.: stimulerande. Pfeiffer (1837). Gynther ConvHlex. (1848).
II. (mera tillf.) sbst.: stimulerande medel, drivkraft l. sporre o. d. Kruppbokslut stimulant i Berlin. DN(A) 1934, nr 25, s. 12 (rubrik). Lorén Finnk. 114 (1975).

 

Spalt S 11832 band 30, 1989

Webbansvarig