Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STIPEL sti4pel, äv. stip4el (sti’pel Weste, sti’pp’l Dalin), sbst.1, r. l. m.; best. -n; pl. -pler (Euphrasén Linné TermBot. 31 (1792) osv.) ((†) -plar Linné Öl. 1 (1745), Meurman (1847)). Anm. Hos Wahlbom SponsPlant. 9 (1750) o. Brander NatH 48 (1785) förekommer formen stipla vilken sannol. är en felaktig konstruktion ur pl. stipler l. utgår från lat. stipula.
1) bot. om var o. en av de mer l. mindre bladlika (i regel parvis sittande) bildningar som utgår från bladfot l. bladskaft, biblad; i sht i pl. Linné Sk. 46 (1751). Bladskärmar, stipler, stipulæ, äro delar, bladen liknande i sin byggnad, och sitta vid bladets bas, ofta med bladet i en ring omkring stammen. Marklin Illiger 385 (1818). Stundom har slidan form af tvenne små bladlika delar, de s. k. stiplerna, hvilka sitta en på hvardera sida vid bladskaftets bas i synnerhet hos de växter, som gro med två hjertblad. Rebau NatH 2: 11 (1879). Pisum (Ärt). Stipler större än småbladen. Krok o. Almquist Fl. 1: 102 (1883). — jfr BLAD-, BLADSKAFTS-, BLAD-VECKS-, RYGG-STIPEL o. SMÅ-BLAD-STIPLER.
-TORN. av stipler bildat vasst o. spetsigt utskott på växt l. växtdel. Mimosaceæ: .. Några arters mycket stora, förvedade stipeltornar äro ypperliga försvarsvapen. Fries SystBot. 91 (1891).
Spalt S 11866 band 30, 1989