Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STIPPA, v. -ade.
Ordformer
(stijpp- 1553. stipp- 1553)
Etymologi
[mht., t. stippen, sticka (in), i mht. o. ä. t. äv.: nåtla l. brodera, av (m)lt. stippen, beröra med vass spets, punktera, biform till det v. som föreligger i fsax. steppon, märka, mht. steppen, sticka punktvis, sy gm att sticka nålen upp o. ner, brodera med sticksöm (t. steppen); avledn. av (m)lt. stip, (m)nl. stip, punkt, prick (se STIPPEL)]
(†) sticka l. brodera; anträffat bl. i ssgn UT-STIPPA.

 

Spalt S 11874 band 30, 1989

Webbansvarig