Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOLP stol4p, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. stolp; i bet. 1 apokoperad form av STOLPE, i bet. 2 kollektivbildning till STOLPE (jfr de koll. KNUBB, PLANK, SPARR, sbst.5, STOCK, sbst.1)]
1) (numera bl. i Finl., bygdemålsfärgat) stolpe (se d. o. 1); särsk. i ssgn GRINDA-STOLP (Hon är blider under ögonen och dryger, så det förslår för en grindastolp. För hon är lärder i fröknatjenst (som hovjungfru hos drottning Kristina). Topelius Planet. 2: 196 (1889)).
2) koll.: stolpar. (Alfred) hämtar en ny börda stolp. Wassing Slott. 71 (1960). Man begärde stolp och plank ända dit bort (dvs. till Karlskrona från Smål.). Salje NattBröd. 112 (1968).

 

Spalt S 12102 band 31, 1991

Webbansvarig