Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOLSTEG sto3l~ste2g, förr äv. STORSTEG, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(stol- (-oo-) 1640 osv. stor- 1847—1888. förr äv. -ee-, -gh)
Etymologi
[sv. dial. stolstej, storsteg; förleden är sannol. fsv. storþ-, i storþahug, huggande av ungskog, här eg.: randen av ögonhår (se JSahlgren i StGermKock 305 ff. (1934)); till roten i STARR, adj., styv; senare leden är STEG, sbst.1 (i bet. 6)]
(numera företrädesvis i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vagel; särsk. i sådana uttr. som få stolsteg, äv. stolsteget, få (en) vagel. Linc. Vu 1 a (1640). (Sv.) Stolsteg. (Lat.) Tuberculum cysticosum, ovatum, in limbo palpebrerum, suppurans sæpius apice. Linné GenMorb. 27 (1763). Storsteg, eller som det af somliga rådbråkas: stolsteg, är den åkomma på ögonlocket, som i allmänhet får namn af vagel. Svalin Ordl. (1847). Kika ej genom nyckelhålet — då får du stolsteg. EWigström i Landsm. VIII. 3: 420 (c. 1900). Den gamla Finn-Karin .. förstod sig på att bota sjukdom hos djur, .. och hon var inte heller så bet att trolla bort stolsteg och bölder och onda bettet. Lagerlöf Kejs. 41 (1914). Ekbohrn 1384 (1936).

 

Spalt S 12112 band 31, 1991

Webbansvarig