Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOM stωm4, sbst.1, l. STUM stum4, sbst.1, r. l. m.; best. stommen resp. stummen; pl. stommar resp. stummar.
Ordformer
(stom (stomm) 1734 osv. stum (stumm) 1631 (: Stummar, pl.) osv.)
Etymologi
[fsv. stumn, stufn, stubbe, sv. dial. stom, stomn, stum, stumn, stubbe, stubb; motsv. fvn. stofn, stufn, stubbe, grund, grundlag, fnor. stofn, stomn, stufn, stumn, stubbe (nor. dial. stomn, stam, stubbe), fär. stovnur, höstapel, grundlag, feng. stofn, trädstam, avkomma; nära besläktat med STUBB, STUBBE, o. till den rot som äv. föreligger i STUV. — Jfr STOM, sbst.2, STOMMA, v.]
1) (†) trädstubbe, stubbe; förr äv. dels om avskuret stycke av bräda (i ssgn BRÄD-STUM), dels om (kvarstående stycke av) trädstam (anträffat bl. bildl.). (Lapparna) hafua ännu i denne tidh sina af Gudar, Stummar, och trä, på huilke dhe ofta ofra. KyrkohÅ 1914, s. 424 (1631). Tig .. gäller hårda domen: / Fäller thena döda stomen; / Ewig eld han (dvs. det ofruktbara träd som en ogudaktig människas kropp liknas vid) mata skal. Kolmodin Dufv. 311 (1734). jfr: Kyrckiogårdsmuren af trä timrat, med brädstumar betäckt. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 79 (1737).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll., om de i marken kvarstående ändarna efter avmejad säd o. d., stubb. Ihre (1769). (Ängs-)Slåttern bör verkställas jemnt och väl, så att marken hvarken blir för hårdt slagen, ej heller för hög stom lemnas efter lien. Arrhenius Jordbr. 3: 145 (1861). Det låg många ax kvar bland stommen. Fridegård Offerrök 47 (1949). — jfr RÅG-, SÄDES-STOM o. KLÖVER-STUM.
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1) STOM-AND. [fågeln häckar gärna i ihåliga träd] (†) andfågeln Bucephala clangula Lin., knipa. Holmgren Fogl. 1119 (1871; från Jämtl.). —
(2) -GÄRDE. gärde med kvarstående stubb, stubbgärde; jfr -åker. Dahlman Reddej. 73 (1743). —
(2) -HALM. om halmkärves nedre del (som varit närmast stubben); jfr -ända. Crælius TunaL 340 (1774). —
(2) -ÅKER. stubbåker; jfr -gärde. Norlin Jaktstig. 58 (1892). —
(2) -ÄNDA l. -ÄNDE. jfr -halm. Arrhenius Jordbr. 2: 29 (1860).

 

Spalt S 12120 band 31, 1991

Webbansvarig