Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOMMEL, n.; best. stomlet.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) stommel, stummel, vbalsbst. till stomla, stumla (se STUMLA, stappla, ragla, svira)]
(i Finl., i vissa kretsar) rummel (se RUMMEL, sbst.2 2), svirande o. d. TPedFinl. 1895, s. 125. Han är ute på stommel. Bergroth FinlSv. 330 (1928). Sångerskan Hanna Granfelt skulle ha en konsert på söndagen och Ossi fick i uppdrag att recensera den. Han hamnade emellertid ut på stommel och glömde hela konserten. GbgP 1948, nr 193, s. 6.

 

Spalt S 12132 band 31, 1991

Webbansvarig