Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOTTEKNIV, m.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[(m)lt. stōt, stöt, l. (m)lt. stoten, stöta, i förleden l. också sv. dial. stutt, stott, kort]
(†) kort kniv använd som stickkniv. Stotteknifuer 2. GripshR 1607, s. 75.

 

Spalt S 12470 band 31, 1991

Webbansvarig