Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STREPTO- strep1to- l. -tω-, i ssgn STREPTO-BACILL äv. strep3to~ l. sträp3to~ osv.
-KOCK -kok4, r. l. m.; best. -en; pl. -er. (förr äv. stavat -cocc, -kokk) [med avs. på senare leden jfr t. -kokkus, eng. -coccus, fr. -coque (i ssgn streptokokkus, streptococcus, resp. streptocoque), av gr. κόκκος, korn, frö, av ovisst urspr.] om var o. en av de kulformiga streptobacillerna. NordMedArk. 1884, nr 25, s. 10. Selander LevLandsk. 103 (1955). jfr scarlatina-streptokock.
-difteri. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) av streptokocker orsakad, difterilik halsfluss. Sundberg (1926).
-stam. stam (se stam, sbst.3 II 7) av streptokockbaciller. Pettersson Bakt. 159 (1926). LAHT 1929, s. 38. Därs. 1932, s. 299.
-MYCIN -mysi4n, n.; best. -et. [av amerik. eng. streptomycin; senare leden till -myces i nylat. streptomyces (se nedan) medelst ändelsen -in] benämning på ett 1944 av den amerikanske biologen S. A. Waksman (f. 1888) uppfunnet antibiotikum (dvs. ett av mikroorganismer bildat ämne som hämmar bakteriers tillväxt) som utvinnes ur svampen Streptomyces griseus (Krainsky) Waksman & Henrici o. användes mot bl. a. tuberkulos. NordMed. 1946, s. 732. Lindskog o. Zetterberg (1975).
Spalt S 12610 band 31, 1991